Den 22 januari skriver pappa en kort notis i dagboken:

Idag startade Per Stjärne, Hilma Olsson och Lundgrens för en resa till Wollega. Det drog åtskilligt i oss. Men vi och Aréns hade att stanna här i Addis för att se till arbetet och för att läsa amhariska.

I ett brev till ”lilla Mor” skriver mamma några dagar senare lite mer om både detta och annat – lite mer personligt och kanske lite skvaller.

Vi är Gud vare tack friska och läser så mycket vi orkar. Ibland, eller rättare sagt ofta, blir jag förtvivlad för det är så svårt, men vi skall väl tro att Gud skall hjälpa oss, som Han har hjälpt andra. Vi har en bra lärare och vi läser tillsammans med Aréns. Nu är de och vi ensamma här i Addis. Alla de andra är inne i Gallaland. Tänk att  Hilma nu är på väg till Nedjo. Ingen mer än vi vet hur hon gråtit och längtat efter den dagen. Per har inte varit därinne förut, och vi är så glada att han då äntligen är iväg. Vi har nog en liten känsla av att hans största kärlek är Addis, men nu tror vi att han skall bli riktigt tänd för Galla, och få syn på våra stora uppgifter där. Per skulle komma åter hit om en månad, men Manfred skall stanna och hjälpa Hilma igång. Så är det meningen att Arne och Elsa Hansson skall in till Nedjo senare. Men här är så mycket som ändras så vi får ta en dag i sänder. Rut Lundgren och Karl-Erik skall stanna i Lakamte tills Per kommer tillbaka från Nedjo så kommer de i sällskap tillbaka hit.