Den 10 november 1945 skriver pappa så här i dagboken:

Väl har Erik Söderström varit sjuk och rätt hårt sjuk men inte väntade vi att han skulle sluta sina dagar så snabbt. Strax efter kl. 11 på förmiddagen dog han stilla och lugnt. Det var ett svårt slag för Gusti och Maja. Nu är hans liv ändat och striden är slut. Det blev mycket att göra men till vår hjälp hade vi ju dr. Gurney.

Dessa rader följs av några tomma rader med sträck i dagboken innan han fortsätter med annat. Dessa rader, sträck och orden ”…nu är striden slut” markerar säkert att det var tungt för pappa också med tanke på de olika åsikter de haft och som de nog inte fick prata ut omkring. Och så långt jag kunnat ta reda på var det ingen annan bland missionärerna som följde upp Söderströms åsikter.

I ett brev till sina anhöriga skriver pappa nästan två veckor senare så här:

Dr. Söderström har avlidit i thyfus. Jag var just då inne i Lakamte på visit hos min Elsa. Det blev mycket att tá itu med. Vi hade knappast väntat att det skulle ända hans liv. Men det är en hemsk sjukdom och den gör att hjärtat blir överansträngt och det var egentligen detta som inte orkade längre. En stor epidemi rasar i Lakamte. Han hade varit hos de sjuka på ett av de två fängelserna och där hade han fått fem klädlöss på sig och eftersom de var smittade blev han också smittad. Den sjukdomen överförs just genom löss. Så låg han mycket sjuk i två veckor och så ändade Gud hans liv. Det är så underligt att så snart få vara med om att följa en av våra kamrater här ute till graven.

När detta når fram till de anhöriga så har de läst om det i Budbäraren där det stått så här i dödsrunan.

img204 (2)

…För missionen blir Söderströms hemgång en förlust. Han var ju vår förnärvarande ende läkarmissionär och hade mänskligt talat en stor och viktig uppgift kvar i Lakamte. Lakamte missionsstation med sjukhuset har han varit med om att bygga upp från grunden. Tillsammans med sin maka gjorde han inte långt efter ankomsten till Abessinien en undersöknings resa in i det inre av Gallalandet och kom till den slutsatsen att Lakamte var den lämpligaste platsen för sjukhus. På många mils omkrets är detta det enda sjukhus och skaror av patienter söker sig dagligen hit för att få vård.

Den som skriver dessa rader (Nils Dahlberg) hade den stora förmånen att få vistas en längre tid i Lakamte tillsammans med Söderström. Vi fingo då också göra en längre karavanresa tillsammans in i det inre av landet. Överallt där vi slogo upp läger kommo sjuka och lidande av olika slag för att få hjälp

Per Stjärne skriver om dödsorsaken så här i ett brev till Nils Dahlberg:

Jag kommer alltid att minnas Erik som en sällsamt hjärtegod människa. En mycket högtidlig begravning fick han. Guvernören, som talade vid graven, framhöll särskilt att dr. Söderström varit trogen på sin post som läkare, även med risk att bli smittad av den sjukdom som ändat hans liv. Han fick tyfus, och så stötte lunginflammation till och slutligen lungsäcksinflammation.

Erik Söderström dog i en ålder av 55 år.

Just idag är en grupp medarbetare från EFS, i Nakamte och uppmärksammar på ort och ställe att det är 70 år sedan Söderström dog. Bl.a. min svärdotter Hanna Berglund som jag skrev om i 15:4 Prästvigningsvecka.

Själv ska jag också resa till Etiopien. Jag ska leda en resa för Världens Resor. Vill ni följa med mig på den resan så kan ni gå in här: Afrikas tak

Jag har förberett inlägg för de kommande veckorna så denna vår resa med Torsten och Elsa fortsätter också. Däremot ska jag under dessa veckor tänka till omkring frågan om denna blogg ska få en fortsättning efter detta deras första år i Etiopien.

Nästa inlägg kommer i morgon. Då återkommer jag till Söderströms begravning. Änkan Gusti har skrivit ett så fint referat i Budbäraren. Det publicerades i feb. 1946.

 

Annonser