Denna dag får vi ösa ur två källor som båda är daterade till den 28 oktober

  1. Pappa har varit på gudstjänst i Addis Abeba och blivit berörd. Om detta skriver han samma dag en liten artikel för tidningen MISSIONSVÄN. På gudstjänsten träffar han bl. a. dessa flickor och pojkar.

…. Närmast intill mig satt det tre flickor. Vem som helst av Er flickor skulle bra gärna velat haft  deras klänningar. Så rena och fina var de… Längre bort i raden satt pojkarna och de var lika rena och snygga. Fina pojkar var det. Inte tänkte de på att göra något ”spratt”. Den störste av dem hade, som de flesta övriga så när som en, korta ljusa sommarbyxor på sig. Och de vita strumporna lyste så fint mot hans mörkbruna knubbiga ben. De vann mitt hjärta med ens och helt. Kunde jag nu bara göra något för dem! Ni säger nog så här: ”Starta en juniorförening genast för dessa åtta pojkar och flickor. Kunde jag det så skulle jag göra det med ens eller senast i morron. Men här är det inte så lätt som hemma i Sverige. Många svårigheter ligger i vägen.

Bland svårigheterna är nog språket ett av de största.

2. I Nakamte har mamma detta och andra bekymmer. Samma dag skriver mamma till vännen Thyra.

Det är inte roligt för oss att vara på var sitt håll så här men som förhållandena nu är så måste jag arbeta här, men för språkets del är det bättre att Torsten är i Addis. Så får det gå, även om det inte är roligt…

Om jag skulle försöka tala om ett sådant bestyr vi har just nu angående pengar. Här var när vi kom hit ett mynt kallat Maria Theresia thaler. Detta var inte speciellt Ethiopiskt, och nu har det präglats ett nytt mynt – en Ethiopiskt thaler. De är gjorda dels i pappers pengar, och dels i silver. Så bestämmer regeringen att två silverslantar, skall motsvara den gamla thalern. Men på torget där säger folket att det skall vara 3 silverslantar motsvarande en gammal thaler. Du förstår det blir svårt, de som får sina löner, de får efter 2 slantar, men när de skall handla, då får de betala 3. Så finns det små kopparslantar också, en är värd ungefär 10 öre och en 20. Nu har doktorn växlat till sig en hel massa utav 20 öringarna på ett regeringens kontor, men så vill inte gummorna på torget ha dem. Pojken som går till torget han får se till att han får ägg och bananer, sådant som vi brukar köpa för dessa småslantar först, och så betalar han och springer. Visar han pengarna först så får han inte köpa. Jag vet inte om Du kan förstå hur besvärligt och förargligt det är. Men det är i alla fall sådant som man aldrig kunnat tänka sig in i. Hemma är ju en krona värd en krona både på banken och på torget.

Vi har en svår thyfus epidemi här och denna thyfus sprides genom löss. Och här finns gott om sådana. Vi är vaxinerade, och så hoppas vi att Gud skall beskydda oss. Men nu ligger dr Söderström svårt sjuk i thyfus, så inte är det roligt.

Annonser