Nu är dagboken igång några dagar så då passar jag på att citera de korta notiserna.

25 sept. 1945. Idag på förmiddagen startade vi från Lakamte med Addis Abeba som mål. Vi har hunnit långt idag. Vägarna är nu rätt bra efter vad vi är vana vid här.

27 sept. 1945. Efter en god färd nådde vi hit till Addis redan idag. Det var mycket roligt att träffa vännerna Lundgrens.

Pappa är inte detaljerad i dagboken. Vi får lite mer detaljer i ett brev av den 28 som han lägger med mammas brev som jag citerade ur förra veckan. Så här skriver han bl.a.:

”Jag följde med en lastbil och nu gick resan riktigt fint. Det tog inte stort mer än två dagar. Vi hade god tur att liksom komma mellan regnen. Men vi hade ändå att köra igenom en stor flod. Vi körde igenom floden på omkring 150 meters längd. Men det gick bra. Det är underligt att man kan tá sig fram på det viset. 

Tyvärr kunde inte Elsa följa med. Det var ju arbetet som lade hinder ivägen för det. Hon ville bra gärna följt med och det är inte att undra över. Hon har ju ändå stått i så länge. Men det får bli en annan gång. Anledningen till att jag reste hit är för att ordna angående missionens ansökan och övriga affärer. Vi har så mycket att tá ställning till just nu. Kunde vi bara få instruktioner från vår ledning hemma i Sverige skulle det vara betydligt lättare. Men det är så tyst från det hållet. Vi ska dock försöka göra vårt allra bästa i dessa viktiga saker. Troligen kommer jag att få stanna här en tre veckors tid. Jag bor ju helt naturligt hos vännerna Lundgrens. — De mår väl och har gjort ett gott arbete i det att de iordningställt båda missionsstationerna här. Här är det verkligen trevligt nu. Detta hus, som de nu bor i, vilket för övrigt är Stjärnes, är mycket bra och liknar vilket svenskt hus som helst. Här i storstaden är det helt annorlunda än inne i landet. Vi hade redan glömt bort att de kunde ha det så pass bra, som de verkligen har. Här är ju elektriskt ljus, vatten i kranarna och mycket sådant. Och nog är det bra underligt att höra telefonen skramla. Vi hade kommit bort från sådant. Men så är också allt mycket dyrare här. De kan inte leva på sin lön. Vi får hjälpa dem.

Det är detta hus han talar om:

Entotto

Tillbaka till dagboken:

29 sept.1945. Med flygplanet hade vi bl.a. ett brev från A. H. Hon talade om att Per Stjärne ämnar resa den 8 okt. med flyg. (Dagen efter hans 50-årsdag.) De övriga missionärerna kan troligen få resa i nov. – Denna deras sena utresa ställer vårt arbete här i mycket stora svårigheter.

Nu blir det tyst i dagboken igen ett par veckor men det finns brev att hämta material från Jag återkommer om en  vecka.