Jag fortsätter att citera ur brevet av den 29 augusti, som jag började citera ur förra veckan:

Hur länge vi kommer att stanna här vet vi inte, men beslut måste snart fattas därom. Om en månad är regnen slut och då bör Hilma gå till Nedjo  (med Lundgrens). Då kan det tänkas att vi måste gå till Addis och övertá Lundgrens arbete där och för att möjligen tá emot de nya som vi hoppas kommer. Allra bäst vore om de komme inom en månads tid – alltså medan Lundgrens är kvar där. Men det vågar vi knappast vänta. I så fall hade vi kunnat stanna här i Lakamte. Man växer nog mest fast på den plats dit man först kommer. Vi känner det så.

Att vi inte kan säga hur det kommer att bli med vår och de övrigas placering beror dels på att vi inte känner till de utresande missionärernas ankomst hit – ej heller deras antal, och dels på att våra underhandlingar med myndigheterna ännu inte är slutförda. Vi har ännu inte fått tillbaka Missionsstationerna varken i Nedjo eller här i Lakamte. Sådant tár sin tid. Det är dock något beroende av att Söderström här i L. inte alls är för att vi ska påskynda detta eller  ens är intresserad för saken. Detta gör det mycket svårt. På dessa platser borde vi genast söka få igång arbetet, men vi är ännu hindrade till det. I Addis är förhållandet ett annat. – – Men nu tycks det gå åt rätt håll med lösningen. Vi har fått meddelande som tyder på det.

Det är också därför pappa skriver detta öppenhjärtiga och tydliga brev. Så här avslutas han nämligen brevet:

Vi hade beräknat att få skriva ett ark till, men nu går det inte. Det postbud vi har fått, som ska gå till Addis måste ge sig iväg nu. Vi sänder denna gång ett helt extra bud, en ung man från Galla. Vi måste få iväg en del meddelanden till hjälp för underhandlingarna. Så hoppas vi att postbudet kan ha många brev tillbaka till oss från Er alla.

Och så till dagbokens anteckning för denna dag.

1 sept. 1945. Efter ytterligare svårigheter med Söderström var det en lisa att få gå till ”äldstemötet” i kyrkan. Vi beslutade om att reparera kyrkan, att fortsätta med ordnandet av en kyrkogård, att kalla pastor P. Stjärne och Emanuel Gebre Selassie och att från och med nästa söndag börja med en bibelläsningsplan för enskilt bibelstudium.

I ett brev några dagar senare informerar han släkten så här:

Vi har nu börjat att skriva en bibelläsningsplan för våra församlingsmedlemmar. Vi delade ut de första lapparna i söndags vid högmässan. Jag hade 17 st. men de räckte inte alls åt alla dem som ville ha. Likväl ska det bara en till varje hem. Dessa är för en vecka och innehåller två eller flera bibelställen för varje dag. Jag ska försöka ge dem en god inblick i de centrala sanningarna i bibeln. Men det svåra är att flera inte äger gamla testamentet. Och hur ska det gå att trycka biblar då det inte finns papper i landet? Den nuvarande bibeln behöver också revideras.

Detta är tydligen sådant som ”församlingsprästen” Torsten, som inte kan kommunicera med församlingen, ändå kan göra. De har även återupptagit den gamla ordningen med  aftonbönerna i kyrkan två kvällar i veckan.

Slutligen får vi en notis till i dagboken denna dag:

Igår kom telegram från Stiftelsen med meddelande om att de möjligen i sept. ämnar sända 4 missionärer för Etiopien. Valborg Stjärne är sjuk.

I brevet några dagar senare får vi följande kommentar till detta.

Nu väntar vi förstärkning från Sverige och genast efter deras ankomst ska vi ha missionärskonferens här i Lakamte. Det är ju möjligt att det kan bli i slutet på oktober. Då måste vi rådgöra om mycket och vår placering. Vi kan alltså ännu inte säga hur det kommer att bli för oss. Men vi ska skriva så snart vi får veta något mera. — I telegram från Sverige hörde vi att Valborg Stjärne var sjuk. Vad vet Ni om det? Vi är så rädda att det ska fördröja Stjärnes utresa. Vi behöver honom nu, då vi måste tá ställning till flera viktiga frågor. Det gäller bl.a. hur vårt skolarbete ska gestalta sig.

Nu dröjer det ett tag tills vi hör av dem igen. Nästa notering  i dagboken är från den 25 september. Men vi har ett brev från den Etiopiska nyårsaftonen, den 10 september. Då återkommer jag.