Nu blev det fel igen när jag via min mobiltelefon försökte lägga ut denna veckas inlägg. Den hamnade på ett tidigare datum i juni istället för i början av juli som det var tänkt.

När jag nu lägger ut den igen passar jag på att bl.a. för nytillkomna läsare kommentera att det nu gått ett halvt år sedan jag började följa mina föräldrar under deras spännande år – 1945. Jag fortsätter enligt planerna året ut hur det sedan blir får vi återkomma till. Jag har motsvarande material för kommande år också men frågan är väl om det finns intresse för materialet. Men det kan vi återkomma till.

Nu lägger jag under 4 juli ut fortsatt citat ur det brev som mamma skrev till sin mor under dessa veckor i juli 1945. Här kommer ark två:

Ja, nu är det den 1 juli alltså nästa söndags em. Vi är inte på sjukhuset riktigt hela dagen, utan efter middagen tar vi ett par timmar till vila. Inte kan jag säga att det är så ofta jag ligger och vilar, alltid är det något man skall se till i hemmet. Nu när Torsten inte kan äta vad som helst så har jag bakat lite extra åt honom o.s.v.. Men i går låg jag en stund och läste brev igen. Vi fick en hel bunt. O, vad det är roligt , obeskrivligt! Denna gång var det från Torstens hem, ett från Ungdomshemmet, Thord Bergström, Assar Nilsson. Ett från Ulfs och Harholma och från syföreningen i Allerum och några som Mor inte känner. Nog hade jag önskat att det varit ett från Mor, men det kommer väl nästa gång.

Jag skulle ju ha berättat om hur förra söndagen gick till ända, men nu kan jag lika gärna tala om denna, för den har varit på samma sätt. Nej, det är en betydlig skillnad, i dag är Torsten mycket starkare och han har varit i kyrkan men inte jag, jag har en svårt sjuk kvinna på avdelningen så jag ville inte gå ifrån. Efter kyrkan hade Hilma och Torsten en liten skara med sig på the och senare hade vi fyra stycken på middag. Hittills har det varit Hilmas vänner från Nedjo som varit våra middagsgäster, de har kommit för att hälsa på henne. Och hon längtar ju så efter att få gå dit, men nu i regntiden går det inte, och så behövs hon så väl här.

Nu om en stund skall vi tre gå upp till den plats där den egentliga missionsstationen varit. Här är nu allt  förstört, så det blir att börja om igen  från början. Om det blir vi som skall göra det vet vi inte ännu. Gud hjälp oss med allt O, vad det är mycket utav både andligt och materiella världen som spolierats under de år missionärerna inte fick vara här. Det går inte att tala om i brev.

Men mamma gör ett tappert försöker att i brevet beskriva tomterna (övre och nedre ”botan” (tomten) och kyrkan mitt i mellan) och de olika byggnadernas placering genom att jämföra med hus och platser i Björsäter. Så här försöker hon förklara och börjar uppifrån övre botan: Vi tänker oss att det är en kulle, som prästgården, fast mycket större och med underbar utsikt åt alla håll. Så går vi ner för en backe som till gamla vagnsskjulet, fast längre, så kommer vi till kyrkan. Så fortsätter vi som till magasinet, där ligger läkarbostaden, stor och pampig. Vi fortsätter ner och kommer till Blidsäter där ligger vårt hem som hönshuset hemma. Hilma bor i ett hus på andra sidan om sjukhuset, alltså vid mejeriet. Men alla avstånd är större, man kan inte se kyrkan från sjukhuset.

Det är inte lätt att beskriva. Hon fortsätter i brevet att berätta om kommunikationsproblem när man ”inte kan prata”:

Ja, nu är det kväll och vi sitter vid fotogenlampan och skriver båda två. Vi har nyss varit hos Hilma och haft en man med  oss, Hilma skulle vara tolk åt oss. Torsten skall ha honom som arbetsledare, när han i morron skall börja göra snyggt omkring kyrkan. Där är inte planerat eller planterat och nu vill Torsten börja med att göra snyggt omkring Guds hus.. Nu skulle Hilma säga den mannen hur Torsten tänkt göra, det är ju inte lätt när man inte kan tala. I morgon kväll skall vi börja med lektioner. Gud hjälpe oss, det är mycket svårt.

Och så ger mamma sin mor en liten lektion runt de ord de redan snappat upp och därmed är ark två slut. Nästa veckas citat ur detta brev kommer att handla om sjukvård.

I dagboken skriver pappa den 2 juli och bekräftar information:

Nu är jag så återställd efter min sjukdom så att jag vågar mig på att arbeta något. Jag har därför idag satt igång med arbetet vid kyrkan. Där har jag fem man som arbetar med att plantera runt om. Sen vill jag helt naturligt renovera inne i kyrkan. Jag är glad att jag fått börja med detta arbete.

Och så här blev resultatet. Detta är visserligen ett vykort som mycket senare såldes till förmån för bokspridning i Etiopien.Lakamte ky.