Den 15 juni skriver pappa så här i ”veckoboken”:

Nu har åter en del dagar gått. Jag är på nytt sängliggande. Vi hade inte väntat att dysenterin på nytt skulle få förorsaka detta. Men jag blev i förrgår hastigt sjuk och nu får jag på nytt emitininsprutningar.

…Nästan samtidigt som jag fick dysenteri kom det till vår kännedom att så gott som alla fångarna låg sjuka i samma sjukdom. (Troligtvis menar han när han blev sjuk första gången.)  Doktorn tog  in några på sjukhuset och de andra till ett gammalt fallfärdigt skjul alldeles utanför sjukhusets grindar. De  var alltså mina medsjuklingar. De transporterades hit i öppna lastbilar. Jag fick ju inte se dem, men Elsa berättade för mig hur sjuka och arma de såg ut. Efter ett besök hos dem i skjulet kom Elsa in till mig och sade: ”du ligger kungligt här i jämförelse med dina medsjuklingar.” Hon hade gått med på ronden hos dem och sett hur de alla låg på bara golvet endast med en tunn ”salenamatta” under sig. (palmbladsmatta) Inte någon hade ens en filt över sig. Somliga hade en gammal säck kring höften. Andra bad bevekande om någon trasa. Alla var sjuka och somliga mycket sjuka.  Några bäcken fanns inte åt dem. Utan de hade några plåtbitar på vilken avföringen samlades.

Till en början lär de inte ha fått någon mat att äta och då dog flera och nu hade ytterligare ett antal dött. Det var alltså de överlevande, som nu fanns kvar. Men i natt rymde tre av fångarna från deras s.k. sjukhus. Det hade till följd att samtliga idag omedelbar fördes tillbaka till deras usla fängelse för att så bli utan någon som helst hjälp för sjukdomen. – De flesta av dessa var mördare och hade en dödsdom att vänta.

Så skriver pappa i dagboken och är nog tacksam över den hjälp han får nu när han åter igen är sängliggande. Nu har det gått fyra veckor och den aktive och energiske Torsten har varit sjuk under den största tiden. Genom följande korthuggna dagboksanteckningar skymtar vi också att pappa är dämpad:

Våra tankar är idag ständigt hos våra kära i Sverige, som är samlade till konferens i Stockholm. Och idag har de haft den stora missionsdagen.  Må den ha varit välsignad. Vi försöker att sända många hälsningar till våra tidningar, anhöriga och vänner. (bl.a. det omtalade brevet till Thyra.) Just idag har vi sänt iväg en del post. Men hittills har vi endast fått mottaga två brev. Efter vad vi nu vet är Per (Stjärne) kvar i landet ännu. Vi har inte hört något om Olle Andersson eller Axel och Linnea (i Eritrea).   ‘