Mamma fortsätter att vara den som skriver i dagboken dessa dagar och det finns anledning till det.

Nu har lastbilen gått till Addis igen och med den följer Karin S. och den ena sjuksköterskan.

Det är för att ersätta dessa som mamma och Hilma Olsson fått komma så brådskande till Lakamte och Torsten så snällt fått följa med som medföljande. Planerna är att han även ska hinna med språkstudier. Men så här skriver mamma i dagboken den 25 maj:

Torsten har varit ganska pigg idag, men vid 6 tiden fick han en frysning igen och så mitt i natten ännu en. På den följande svår huvudvärk, kräkningar och diarré. Nu stod det klart för oss att det var dysenteri han hade. En så hemsk natt har jag inte upplevt förr. Ute regnade och åskade det förfärligt starkt, och så Torsten svårt sjuk vid min sida. ”Gud är vår tillflykt.”

Ja, det var nog gott de hade denna trygghet för man kan ana oron mamma upplevde den kvällen och ensamheten. I breven från veckorna som följer märker man att de saknar de där hemma. De har inte sedan de lämnade Sverige hört något från dem. Jo ett brev har kommit, det första och hitintills enda, från juniorflickan Anna-Lisa i Sebbarp. Men de fortsätter att skriva medan de väntar. Hur det är när det regnar har mamma också försökt förklara i brevet till Thyra:

Vi har regntid här nu, den brukar inte börja förrän i slutet av juni, men i år började den faktiskt i mitten av maj. Du kan inte göra dig en föreställning om hur det kan regna och blixtra och dundra. Så har vi plåttak på huset och som innertak bara väv som är spänd och lite påkritad. När det regnar riktigt kan man inte tala till varandra här inne, vi hör inte varandras röster.

Dagboken den 26 maj. Idag har jag fått börja ge Torsten emitin och så har han druckit lite risvatten och linfröslem. (?) Han har haft mycket ont, och blodiga avföringar i var kvart ungefär. Till natten fick han morfin, så vi fick en lugn och skön natt.

I ett brev skriver pappa till sina föräldrar senare att han hade över 40 grader. Han berättar vidare i samma brev:

Smärtorna vid de ständiga avföringarna är svåra. Därför var det inte mycket med mig de första dagarna. Men eftersom doktor Söderström kom sjukdomen på spåret så tidigt kunde han genast ordinera emitininjektioner. Och det verkar tydligen genast. Nu är det svårt för en del personer att tá dessa injektioner eftersom de tar lite på hjärtana. Men med mig gick det så bra på allt sätt. Per Stjärne låg för döden i denna sjukdom under hans första period här. Men det var för att hjärtat krånglade. – Orsaken till denna sjukdom är orent vatten. Tydligen är allt vatten farligt. Därför måste vi koka varje droppe. Men hur jag nu likväl fått något orent i mig, är ännu en gåta för oss.

Dagboken den 27 maj:

Det är söndag och morsdag. Tankarna har ofta gått hem till Sverige och Mor. Torsten är, Gud vare tack, betydligt bättre i dag. Min mage är inte riktigt bra heller, men jag tror inte det skall bli något farligt.