Den 21 maj skriver mamma i dagboken:

Den första arbetsdagen här. Nu har vi liksom bildat hem igen. Vi har plockat upp våra saker i Syster Karins hus. Det var så roligt att få komma i ordning i ett hem igen, vi lämnade ju vårt hem i Kristianstad den 12 dec. Vi är glada att ha Hilma, som kan tala till våra pojkar. Vi har en kock, en som tvättar och stryker och en som arbetar i trädgården. Här är stor trädgård, men den är inte ännu riktigt i gång. Men här finns något för ”trädgårdsmästaren” Torsten att ta tag i. Att de redan nämner tre personer i tjänst gör att jag tror att dessa anteckningar kommit till senare. Det förklarar också varför det är mamma som skriver. Mer om det nästa vecka. Här ska ni få en inblick i deras hem som mamma berättar om i ett brev som visserligen är skrivet lite senare. Det är Thyra Johansson i Nogersund som mamma skriver ett långt och informativt brev till:

Nu vill jag få en riktigt god pratstund med Dig. Du skulle se oss, Torsten och mig där vi sitter sida vid sida och skriver brev. Det är söndagskväll och stilla frid här i vårt lilla hus. Vi har två rum, kök och badrum. Det ena rummet är matsal för oss alla fyra. Hilma och en Amerikansk sköterska har hushåll tillsammans med oss. På nätterna ligger våra pojkar där. Du må tro att de har inga stora fordringar på sina bäddar här. Jag sydde var sitt kuddvar åt dem, som de fick stoppa hö i, och det blev en väldig glädje. När jag talar om vårt hem så måste jag ju berätta hur bra mattorna, som vi fått av Dig, passar här i vårt rum. Och förklädet har jag på mig nu. Tack du kära vän.

I dagboken skriver mamma den 22 maj:

Idag har Torsten varit tillsammans med trädgårdsmannen och sått och satt. Det är den rätta tiden nu när det har kommit lite regn, men innan den riktiga regntiden börjar. Jag har varit i sjukhuset, inte har jag gjort så mycket nytta, men väl har jag sett mycken nöd och elände. Alla sår, all smuts, alla trasor – o Gud mitt hjärta krymper samman inför allt. Giv mig kärlek till dessa arma människor, och nåd att bli dem till hjälp.

Lakamte

I brevet  till Thyra fortsätter mamma och beskriva situationen på sjukhuset.:

Så måste jag berätta lite om arbetet i sjukhuset. O, Thyra Du kan inte ana så mycket nöd som möter oss varje dag… Jag skulle vilja beskriva det för Dig, men det går inte. Vi har omkring 75 patienter liggande här och så en hel massa som kommer och får sina hemska sår omlagda och insprutningar mot syfilis och sådant. Det är oerhört vanligt med mask i magen här, väl beroende på att de äter mycket kött, en del inte alls tillagat. De får 20-30 maskar 2-3 dm. långa och grova som en lillfinger när de fått maskmedecin. Ingen undrar väl på att de har magknip och är magra. Så är det så mycket som fattas för oss i sjukhuset, lakan, handdukar, muggar, handfat, allt har vi för lite av och skjortor har vi inga alls….

Nog från det tio sidiga brevet för denna gång.

Mamma är redan igång på sitt arbete på sjukhuset och det påminner mig om att jag redan i 15:4 utlovade en motsvarande uppställning som jag då gjorde på präster i pappas fotspår. Nu är det dags för sjuksköterskor i mammas fotspår: Två döttrar, två svärdöttrar, ett barnbarn och ett barnbarns hustru. Listan hade kunnat bli längre om jag tagit med annan sjukvårdspersonal.

Tillbaka till dagboken, även här handlar det om sjukdom:

24 maj. I kväll fick Torsten en kraftig frossbrytning. Vi undrar och bävar inför vad det ska bli av det.