Nu på båten när de har tid, och inte är sjösjuka, så börjar främst pappa att skriva den nya dagboken. ”Ganska snart kom vi ut på öppna havet. Efter en kort visit i Strömstad lade vi till utanför Kristiansand.” Just från Kristiansand i Norge skickas det första, men inte sista, brevet från båten som jag har i min ägo. Det är skrivet till pappas föräldrar i Skoghus i Skåne och de har bevarat det med kuvert och allt och det är detta som gör brevet så intressant. Men nu vill jag först visa foton på farfar och farmor så har ni fått se alla de fyra personer som jag har flest brev till. Brev har alltid spelat stor roll i mina föräldrars liv och förutom dagboken så kommer dessa brev att vara ovärderliga för denna blogg. Bilderna är från 1942.

Gustav PSigne P

Den 17 mars sitter pappa i sin hytt, som han tydligen delar med Per Stjärne som är ledare för gruppen som ska till Etiopien och skriver ett brev till sina föräldrar. Genom det brevet får vi lite inblick i livet på båten.

”Det är en strålande eftermiddag. Solen drar sig åt väster, men ännu belyses allt av den ljuvliga solen. Havet är nästan spegelblankt. Många av passagerarna är uppe på däck och mår så väl. Just för tillfället ligger båten för ankar. Vi har det så bra här ombord. Vi äter vid följande tider: Frukost kl. 8,45, lunch kl. 1,15 och middag kl. 7,30. Så inte går det någon nöd på oss. Vi har det så trevligt tillsammans med alla dessa människor. Jag älskar ju särskilt alla de små barnen Ni borde ha sett dem alla. De är så tillgivna och rara. Jag får god övning i olika språk… Nu blåser trumpeten till första middagen. Vi äter vid ”second sitting” andra omgången. Elsa har gått in till mig och sitter här på sängkanten i hytten. Hon har annars sin hytt här alldeles om hörnet. Nu hittar vi lite bättre på båten. Men inte känner vi till allt ännu. Sandbergs lilla flicka på nio månader är en liten solstråle. Lundgrens lille pojke på tre år kan de inte lämna för då kunde det lätt gå illa för honom men han har ju så mycket nytt att se på, så det blir inte långsamt för honom.”

Utöver denna information om livet på båten så är det kuvertet som gör brevet extra  intressant. De fick tydligen en möjlighet att skicka det från Kristiansand för brevet är frankerat med norska frimärken och stämplat den 19 mars i Kristiansand. Brevet har kommit fram till Skoghus efter att först ha censurerats av Tyska myndigheter. I Tyskland har tyskarna förlorat Köln (se inlägg 15:10) men i Norge censurerade de fortfarande brev. Det som gör brevet extra intressant är de stämplar som finns på det, speciellt huvudstämpeln där det står NORSK FRONT. Detta var under dessa år namnet på en motståndstidning. En tidning som gavs ut i stencilerad form. Men varför står det NORSK FRONT på de officiella stämplarna dessa månader? Är det någon av er i Norge som kan hjälpa till att förklara? Min granne som är filatelist har en teori. Nämligen att det inte var så ovanligt att tyska myndigheter tog upp motståndarnas begrepp och genom att t.ex. göra en sådan här stämpel tog udden av motståndarnas begrepp.

Så här ser brevet ut. brev 1brev 2Vad fantastiskt att farfar och farmor har sparat det. Att både brevpappret och kuvertet är Svenska Amerikalinjens gör brevet inte mindre värdefullt. Jag kanske ska visa upp det på Antikrundan om jag får tillfälle någon gång.

Tillbaka till resan. Efter ett par dygn utanför Kristiansand fortsätter resan norrut utefter norska kusten och faktiskt ända till Färöarna. De beskriver, både i brev och dagbok, hur fascinerade de blev av att se dessa öar. ”De branta klipporna, som stupade rakt ned i havet och de trevliga husen.” I ett brev som mamma skriver till mormor den 22 står det angående Färöarna: ”Jag önskade ju att pojkarna (Per och de andra syskonsönerna) som läser geografi hade varit med och sett dessa underliga bergsformationer stiga upp ur havet som riktiga fjäll.”

Nu vänder det söder ut och den hamn de närmast är på väg till är Liverpool, men mer om det nästa vecka.