En gång under 2014 fick jag en idé att låta fler få del av allt material från mamma och pappa, Elsa och Torsten Persson, som jag har. När och var jag fick denna idé återkommer jag till senare i år. Och att nu börja en blogg som heter ”För 70 år sedan” passar mycket bra efter som de 1945 med anledning av sin ”Afrika resa” börjar skriva en ny dagbok. Utöver denna dagbok så har jag fått i min ägo många av de brev de skrev inte minst till tant Thyra i Nogersund. Vidare har jag tillgång till artiklar de skrivit. Slutligen har jag också anteckningsmaterial av olika slag och inspelade intervjuer med pappa som jag gjorde under hans sista år.
Så här börjar pappa skriva i dagboken:
”En gång hösten 1944 fick vi order från Stiftelsen (EFS) att börja ordna för vår Afrika resa. Vi var just då mitt i vårt arbete i Traktatsällskapet tjänst. (EFS i Östra Skåne och Blekinge som senare blev EFS 11 distrikt och nu är en del av EFS i Sydsverige.) Arbetet älskade vi mycket med likväl blev vi glada vid detta meddelande.”
Att de var glada för sina uppgifter bekräftas av mamma i ett brev till Thyra (17/10-44). Men brevet ger också uttryck för den ovisshet de levt i flera år när de p.g.a. andra världskriget, som nu vid årsskiftet fortfarande pågick, inte hade kunnat resa ut som missionärer som de längtat efter och förberett sig för.
Mamma skriver bl.a.:
”Det är så roligt att Torsten är så glad i sin uppgift. Aldrig skall man höra att han tycker det är besvärligt att packa väskan och ge sig iväg. Gud give att han, och vi, kan få känna oss lika lyckliga i uppgifterna i Afrika när Gud leder oss dit. På tal om det så har vi fått börja ordna för pass och sådant. Det innebär inte att de vet något om när eller hur vi skall kunna komma iväg, men vi är glada att vi får börja med förberedelserna. Men jag bävar allra mest för språket, vi får väl antagligen komma till Eritrea eller Abessinien och där är ju språken mycket svårare än i Tanganyika.”
Så här avslutar pappa inledningen till dagboken:
”I början av december månad slutade vi vår tjänst. Den jag haft (som juniorsekreterare) sedan 1941 och Elsa haft på Ungdomshemmet i Kristianstad sedan vi gifte oss den 27 sept. 1942. Vi fick nu ta´ itu med att läsa engelska i Hälsingborg för fr. Joy Guiness. Under denna tid bodde vi hemma i Skoghus.” (Torstens föräldrahem i Allerum utanför Helsingborg.)

Paul Persson